Medeltidens Elleholm

Elleholm vid mitten av 1600-
talet enligt Johannes Meijer

 

Projektet kring 1400-talsvraket efter Gribshunden i Ronneby skärgård lovar mycket inför framtiden. Vid sidan om denna forskning finns dock behov av att lyfta fram andra sidor av medeltiden i Blekinge. Länsmuseet har därför för avsikt att under de kommande fem åren fokusera på ett antal medeltida platser inom länet. Genom samarbeten med högskolor, kommuner och inte minst allmänheten hoppas vi kunna få ny och bättre kunskap om platser och skeden under medeltiden. Precis som i fallet med Gribshunden, blir arkeologin ett viktigt redskap i detta arbete.

Arkeologerna Johan Wallin och Gertie
Ericsson från Kulturen i Lund

 

 

En berättelse som nu väcks till liv är den kring ärkebiskopens stad Elleholm. Denna närmast mytiska plats ligger på en ö i mitten av Mörrumsån. År 1600 gick stadsrättigheterna förlorade, och idag finns mycket lite ovan mark som speglar platsens tidigare utseende och betydelse. Historien innan 1400-talet har hittills varit svårbekräftad, vilket gäller den faktiska staden men också biskopens befästning Sjöborg, som låg på Elleholms nordligaste spets.

 

 

 

Redan under våren 2016 påbörjades det nya arbetet med Elleholm, då som en föreläsningsserie tillsammans med studieförbundet SENSUS. Under en dag i maj grävdes ett flertal sökschakt vid Elleholm av studiecirkeldeltagarna och personal från Blekinge museum. Indikationer på vad som kunde förväntas på olika punkter i området, låg därefter till grund för planeringen av det större fältarbete som utförts under den gångna veckan. Insatsen gjordes denna gång tillsammans med medeltidsarkeologer från Kulturen i Lund, och tack vare assistans från Karlshamns kommun fick vi även möjlighet att använda grävmaskin under fältarbetets gång.





Framrensat parti av Sjöborg





Arbete i den nordligaste vallgraven vid Sjöborg



 

Omkring 130 kvadratmeter rensades fram inom borgområdet. Rester av olika byggnader i form av husgrunder och stenlagda ytor kunde bekräftas, och ett snitt genom en av vallgravarna speglar hur denna varit konstruerad. Bland de insamlade fynden finns bland annat keramikskärvor från 13- och 1400-tal, men preliminärt kanske även enstaka som för oss ner i sent 1200-tal. Otaliga frågor återstår förstås att besvara i det kommande forskningsarbetet, men ett första steg har nu tagits mot upprättandet av en källkritiskt korrekt bild av Sjöborg. Huruvida ytterligare fältarbeten i Elleholm kan bli aktuella under kommande år går inte att säga definitivt i nuläget. Avrapportering av årets insatser beräknas vara färdig omkring årsskiftet 2016/2017.

Mikael Henriksson

 

Kalleberga våren 2016



Den historieintresserade allmänheten är emellanåt till stor hjälp för den utövande arkeologin. Tips om fyndplatser, okända fornlämningar, skadade miljöer eller rent av pågående plundringar är ovärderliga i kampen för en lyckad kulturmiljövård. Ibland leder tipsen från allmänheten till att ”polletten trillar ner” för oss arkeologer, men vid andra tillfällen förbryllas vi av en upptäckt eller ett påstående.

Under tidig vår 2016 kontaktades Blekinge museum av en privatperson som hittat ett silvermynt på en äng i Kalleberga, norr om Ronneby. Upphittaren förmodade att det rörde sig om ett fornfynd, och valde därför att lämna över det till museet och Länsstyrelsen, för att få en sakkunnig bedömning av fyndet. Efter museets kontakt med en myntexpert, en s.k. numismatiker, framgick att myntet, en s.k. drachm, kunde dateras till 400-talet e.Kr samt att det härrörde från det Sasanidiska perserriket.

 

Myntet uppvisar på ena sidan ett med en överdådig huvudbonad beklätt kungaporträtt i profil. Den avbildade personen ifråga är kung Peroz, som härskade i Perserriket mellan 457-484 e.Kr. Den andra sidan skildrar viktiga element ur den forniranska religionen med himlafenomen och väktare samt ett pelarliknande altare i myntbildens mitt. Högst upp på detta kan man se Zoroastrismens heliga eld brinna.

 

 

Myntet som sådant är inte ovanligt, inte ens som fynd i Sverige. Dess fina skick gjorde det dock närmast unikt på våra breddgrader, varför den eventuella kopplingen till fyndplatsen blev viktig att fastställa. Gravar på ett närliggande gravfält (RAÄ Ronneby 201) kunde mycket väl vara samtida med myntet, som då kanske kunde ha en koppling till aktiviteter i Kalleberga under järnåldern. För att fastslå hur det låg till med fyndplatsen beslutade Länsstyrelsen att Blekinge museum skulle metalldetektera ett större markområde i dess närhet. Efter att detta gjorts systematiskt, framgick att inga ytterligare mynt eller andra uppenbart samtida fynd fanns i ängsmarken. Inte heller verkade några igenlagda grävspår tyda på att olaglig metalldetektering nyligen pågått på platsen, och att myntet kunde ha framkommit från en sådan. Istället tyder resultatet av den arkeologiska undersökningen på att myntet hamnat på ängen av en ren slump. Här löper idag en gång- och cykelstig, och det var vid sidan av denna som fyndet gjordes. Kanske har det tappats av en förbipasserande eller planterats av någon som ville gäcka oss andra. Myntets skick och vad det lovade om platsen var denna gång helt enkelt lite för bra för att vara sant...

Metalldetektering i Kalleberga, våren 2016.

Upphittaren av myntet gjorde med facit i hand dock helt rätt i att vända sig till museet och Länsstyrelsen med sina frågor, och vid ett annat tillfälle kanske det är just ett sådant härtips från allmänheten som leder till nästa stora, arkeologiska upptäckt i Blekinge. Ärendet kring myntet har nu hamnat på Riksantikvarieämbetets bord. Där kommer man slutligen att ta beslut om huruvida myntet skall återlämnas till upphittaren eller lösas in av staten. Ytterligare upplysningar om den utförda undersökningen står att finna i Blekinge museums rapport 2016:13 i rapportarkivet på museets hemsida.

 

/Mikael Henriksson  

Kulturmiljövård i Östra skärgården

Täktgrop på Lyckebacken. 2003

Kulturmiljövårdens konkreta åtgärder ute i landskapet kan, som bekant, ta sig en mängd olika uttryck. Röjning, återställning och konservering av lämningar och miljöer utförs ganska ofta. Mer sällan handlar vårdinsatser däremot om att man fysiskt rekonstruerar sammanhang, som det idag knappt återstår några som helst spår av. Sedan 2003 har Blekinge museum dock till och från, på uppdrag av länsstyrelsen, arbetat med just ett sådant projekt ute på ön Inlängan i Östra skärgården. En rad delinsatser har utförts med syfte att bättre förstå och även lyfta fram miljön kring ett idag försvunnet, senneolitiskt hällkistegravfält. Den aktuella miljön kallad Lyckebacken ligger på öns högsta punkt. Här täktades sand redan tidigt, men det är framför allt i samband med ett hamnbygge vid 1950-talets mitt, som gravmiljön fick sin dödsdom. År 1963 undersökte Lundaseminariet kvarvarande spår av hällkistor. Det konstaterades då att minst sex, NV-SO orienterade hällkistor legat samlade i grupp på Lyckebacken. Kistorna mätte ca 2,5 x 0,5-1,0 m, och de nedgrävda sido- och gavelhällarna var ursprungligen sannolikt täckta av takhällar. Det mesta talade samtidigt för att gravarna endast delvis varit synliga ovan mark. Efter undersökningen skedde sandtäkt även fortsatt för husbehov, och miljön lämnades lite att självdö.

Tecken på täkt. 2003

Skärgårdens tidigare hävdade miljöer har under årtionden lidit av omfattande igenväxning. För att kunna se och förstå landskapets utveckling, har betydelsen av röjningar efter hand blivit allt större. Kring millennieskiftet bedömde länsstyrelsen att det fanns ett pedagogiskt värde i att genomföra riktade insatser på Inlängan. Ett flertal strandlinjer i form av klapperstensfält skulle synliggöras, och även Lyckebacken bedömdes kunna återfå delar av sin forna glans.

Röjning. 2005

 

Under 2003 och 2004 klarlades det antikvariska läget på platsen. Genom uppmätningar och sonderande grävinsatser lokaliserades var hällkistorna tidigare legat. Inga ytterligare, tidigare okända gravar kunde dock konstateras i terrängen. Mot bakgrund av detta nya utgångsläge, planerades så för olika åtgärder på platsen. Åren 2005 och 2006 genomfördes avverkningar. Dessa följdes av stegvisa återfyllningar av täktgropar, vilka slutfördes så sent som 2011. Med 2014 år insats, har den sista, mer pedagogiska fasen nu inletts.



Eldning. 2005

 

Transport av sand till Inlängan. 2005

 

Kompletterande återfyllning. 2011

 

En återställd topografi. 2011

Rekonstruktioner av hällkistor har gjorts under december 2014, och tanken är att dessa skall spegla hur gravarna på platsen en gång sett ut. Det handlar om att ge betraktaren en känsla för gravmiljön och dess betydelse för det neolitiska samhället. Tillika handlar det om att förankra en respekt gentemot kulturmiljön hos såväl lokalboende som besökare utifrån. I grund och botten handlar det alltså om att göra förhistoria begriplig för nutida människor.

Rekonstruktionsarbete. 2014

En miljö att förvalta. 2014

Arbetet har genom åren inneburit såväl en logistisk som en pedagogisk utmaning. Kortsiktigt får vi utvärdera hur miljön återhämtar sig från alla fysiska åtgärder, men samtidigt även hämta in effekten av skyltningar, guidningar och rekonstruktioner. Kanske kräver Lyckebacken ytterligare insatser i framtiden. Återstår alltså ännu att se hur framgångsrik kulturmiljövården till slut blir på ön Inlängan i Östra skärgården.

Mikael Henriksson
 

 

 

 

 

Arkeologi i Kristianopel 2014

Del av förundersökningsområdet framrensat, mars 2014.

 

Staden Kristianopel har en kort men händelserik historia som sträcker sig över en period av knappt åttio år. Den anlades som en befäst dansk stad av Kristian IV omkring år 1600, helt enligt den tidens nya stadsideal. Den lades dock ned strax efter det att Blekinge definitivt övergått i svenska händer. Under några veckor i september har en arkeologisk undersökning i Kristianopel nu genomförts som ett samarbete mellan Blekinge museum och Museiarkeologi Sydost.

Gårdslämningar framrensade under september 2014.

 

Den aktuella undersökningsplatsen låg vid Västergatans södra del, inte så långt från kyrkan. Under mark fanns välbevarade rester efter 1600-talets bebyggelse. I områdets södra del undersöktes ett tretton meter långt hus indelat i tre rum. I det ena rummet fanns ett stenlagt golv och i det andra rummet fanns resterna efter trägolv som även lagts om vid ett tillfälle. Utanför huset fanns en stenlagd gårdsplan och förmodligen har huset ingått i en trelängad stadsgård. I den norra delen grävdes en källare med stensatt golv fram.

Brunn efter framrensning och under utgrävning

Precis utanför källaren fanns en stensatt brunn som var nedgrävd till drygt en och en halv meters djup. Vid undersökningen rann rikligt med vatten till och i botten fanns en välbevarad timmerram. De båda undersökta husen bör ha legat på olika tomter och i området mellan dem fanns rester av hägnader samt ett en mängd gropar där man slängt de som bodde i stadsgårdarna slängde sitt avfall. Bland fynden fanns en stor mängd skärvor från keramikkärl som fat, kokgrytor och kannor. Bland keramiken fanns många skärvor från importerade kärl, bland annat från Tyskland, Holland och Danmark. I efterbearbetningen ska en särskild studie av keramiken göras eftersom den kan visa på stadens handelskontakter. Undersökningen speglar en orolig tid och spåren är efter människor som försökte leva sina vardagsliv trots krig och förflyttningar. Rapporten kommer att bli klar under 2015 och finns då tillgänglig på Blekinge museums hemsida.

Fragment av holländsk reliefpipa från ca 1630.

Fältprojekt Västra Vång 2014 avslutat

Grävplatsen i Vång 2014 fotograferad mot NNO.

Årets grävning i Vång har genomförts planenligt under den gångna sommaren. Inte minst har detta kunnat ske genom ett ivrigt deltagande av frivilliga arkeologer i alla åldrar. Även publikt har säsongen varit lyckad, med ett ständigt flöde av intresserade besökare. Samtidigt har Vångutställningen inne i Karlskrona lockat, och många har tagit chansen att bese både den och den pågående grävningen. I skrivande stund avslutas dokumentationen, grävplatsen städas och schakten läggs snart igen. Sammanlagt handgrävdes mer än 200 kvadratmeter för hand i åkermarken, vilket är den största sammanhängande yta som undersökts i Vång sedan 2005. Vi kan konstatera att resultaten utgör ett viktigt komplement till den tidigare kunskapen om den förhistoriska boplatsen.

Grävning av 1-metersrutor samt arbete vid såll och hackbord.

Förutom förväntade anläggningsspår påträffades ställvis kulturlager, vilka inte påverkats av plogen. Fyndmaterialet domineras kraftigt av keramik, men schaktet präglas i övrigt av omfattande belägg för främst textil- och metallhantverk. Tidsmässigt verkar årets lämningsspår preliminärt kunna placeras inom intervallet folkvandringstid – vikingatid. Den som är mer intresserad av årets resultat, och vill se ett urval av fynden, rekommenderas besöka Kulturcentrum i Ronneby på Arkeologidagen den 31 augusti. Då håller projektet öppet hus och svarar på frågor mellan kl. 11.00 och 15.00.

Väl mött!

Mikael Henriksson

Vång 2014 - fragment av folkvandringstida reliefspänne

Västra Vång 2014 – ett arkeologiskt 10-årsjubileum

Sedan 2004 har en olikartad arkeologi bedrivits i Västra Vångs by i Hjortsberga socken. Insatserna har ursprungligen utgått från ett kommunalt exploateringsprojekt. Under senare år har dessa sedan följts upp genom riktade småprojekt inom ramen för länsmuseets KMV- verksamhet. Den grävande arkeologin har kompletterats med icke-förstörande prospekteringar, naturvetenskapliga analyser och inventering av kulturlandskapet.

Som ett nästa steg i Vångarkeologin, prioriterar vi under 2014 på olika sätt den publika arkeologin. Inledande grävningar med studieförbundet Sensus och Södertörns högskola har slutförts under den senaste veckan, och en grävning som är öppen för allmänheten har precis inletts. Avsikten är att gräva boplatslämningar i åkermark hela sommaren, med ett definitivt slutdatum den 31 juli.

Den 31 maj öppnar en sommarutställning på Blekinge museum i Karlskrona. Denna kommer att presentera fynd och ge inblickar i Vångs arkeologi. Med utställningen står en ny era för dörren vad gäller synen på länets utveckling från järnåldern och in i nutid. Alla intresserade uppmanas att besöka både utställning och utgrävning under 2014. I det fortsatta projektet är vi sedan angelägna om att få ta del av besökares synpunkter på Vångs framtid vad gäller både forskning och pedagogik. Välkomna!

Mikael Henriksson, Blekinge museum

 

Västra Vång i november 2013

När mycket händer på kort tid, finns det anledning att reflektera och få perspektiv på vad som egentligen inträffat. Den senaste veckan har omfattat en hel del fokus på arkeologi, och då inte minst vilken potential den har som en viktig del i en framtida, framför allt regional historieskrivning



Seminarium kring järnålderns Vång i Ronneby stadshus 14 nov 2013



Den 14-15 november avhölls ett seminarium i Ronneby och Karlskrona, vilket behandlade järnålderns Västra Vång och framför allt nya rön från grävningarna 2012 och 2013. Närmare 80 forskare, museimänniskor, politiker och initierade privatpersoner tog del av föredrag, tittade på fynd och fick en guidning av kulturmiljöerna vid Johannishusåsen. Fredagen den 15:e november blev i övrigt något av en milstolpe i Blekinge museums historia. En pressvisning rörande Vång hölls, vilken inleddes av landshövding Berit Andnor Bylund. Aldrig någonsin har vi fått ett sådant medialt genomslag med något vi velat presentera. Låt vara att vi hade viss draghjälp från 10,63 gram guld, men nyhetsvärdet kring arkeologin vid Västra Vång var helt enkelt större än vi hade kunnat drömma om. Lördagen den 16:e visade vi slutligen upp fynd för allmänheten på Kulturcentrum i Ronneby. Intresset var stort och mer än 1100 personer dök upp.

1:e antikvarie Thomas Persson förevisar gravmiljön vid Hjortsberga kyrka i samband med exkursionen 14 nov 2013

Syftet med seminariet och veckans offentliggörande av fynd och resultat var inte minst att inleda ett slags dialog kring både fortsatta projekt om Vångs historia, men också kring hur en framtida förmedling av denna skall utformas. Blekinge museum planerar i skrivande stund för en sommarutställning om Vång, vilken skall öppna i Karlskrona lördagen den 31 maj 2014. Den blir på sätt och vis inledningen till det fortsatta projektet. Normalt skulle man väl oftast invänta resultat från slutgiltiga grävningar på en plats innan man berättar dess historia. Här väljer vi från museets sida dock en annan väg. Hittillsvarande fynd visas upp och hypoteser presenteras, men faktiska svar kommer kanske endast antydas… Med våra nya rön från Johannishusåsen finns det idag bättre förutsättningar än någonsin att studera både ett profant och sakralt landskapsavsnitt vars utveckling för oss från järnålderns stamsamhällen och ända in i den historiska tidens kanske mer hemtama samhällssystem. Vilken roll har den lilla platsen Vång innehavt under framför allt folkvandringstid och vendeltid? Vilka förändringar över tid kan vi här studera avseende ekonomi, kontakter, maktutövning och religiositet? Vad kommer den nya kunskapen att ge för bild av den regionala identiteten över tid? Kommer arbetet med Vång rent av att innebära att historiesyn och egenbilder hos länets innevånare av idag förändras på ett eller annat sätt?

Maskbilder av brons i väntan på konservering, november 2013



Tanken är att ett program för utforskningen av Vång utgår från Blekinge museum, och avsikten är att Södertörns högskola även fortsättningsvis skall vara en nära samarbetspartner i detta arbete. Vår gemensamma önskan är att programmet kring Vång skall uppfattas som ett öppet och inbjudande sådant. Förhoppningen är att såväl professionella forskare som föreningar och privatpersoner skall känna sig välkomna i ett nätverk kring Vång. Alla som kan och vill bidra till utforskningen av byn, skall ges möjlighet att medverka. Avsikten är att fri tillgänglighet skall råda kring sammanställda källor, fyndmaterial och hittillsvarande forskningsresultat.

Kortsiktigt övergår Vångprojektet nu i en avrapporteringsfas, vilken skall vara avslutad i samband med att museets sommarutställning öppnar 31 maj 2014. De som saknar tålamod hänvisas i nuläget till den nystartade gruppen www.facebook.com/vastravang

 Mikael Henriksson