Marinarkeologisk utställning i Ronneby

 

 

Det bör erkännas att vi arkeologer ibland närmast slentrianmässigt slänger oss med uttryck som ”unikt” och ”sensationellt”, åtminstone om det vi själva hittat eller något vi för stunden vill skapa uppmärksamhet kring. Det vrak dykarklubben Doppingarna upptäckte i inloppet till Ronnebyfjärden vid 70-talets början stämmer dock verkligen in på båda beskrivningarna… Vid millennieskiftet visade en medlem i klubben ett fotografi av ett träföremål från vraket för Lars Einarsson vid Kalmar Läns Museum. Einarsson kunde ganska snabbt konstatera att objektet på bilden sannolikt var en lavett till en bakladdad kanon från medeltidens slutskede. För att göra en lång historia kort kan nämnas att återkommande undersökningar av vraket sedan dess utförts av Kalmar Läns Museum under ledning av Lars Einarsson. Dokumentationen har gett en god överblick över vrakområdet och föremål av olika slag har tillvaratagits och konserverats. Den dendrokronologiska slutsatsen efter analys av virke från vraket gör gällande att materialet kommer från träd sannolikt avverkade i nordöstra Frankrike vintern 1482-1483. Även det förlista skeppets konstruktion och dess tidstypiska bestyckning säger forskningen att det här rör sig om ett fartyg från 1400-talets slut. Ett flertal senmedeltida krönikor namnger ett kungligt danskt fartyg vid namn Griffen eller Gripshunden, vilket på väg mot Kalmar skall ha råkat ut för eldsvåda och gått under vid Ekösund nära Ronneby. Trots att grävningarna bara gläntat på dörren till detta slutna fynd från den sena medeltiden är det uppenbart att vraket hyser en mycket stor vetenskaplig potential. Här ges chansen att blicka in i ett stycke medeltid på ett sätt som vi aldrig vågat tro kunde vara möjligt. Givet att det är kung Hans huvudskepp som 1495 var på väg till förhandlingar i Kalmar får vi på köpet även en daterad ögonblicksbild av ett turbulent skede av unionstiden…

Nio lavetter till bakladdade kanoner tillvaratagna vid Ekövraket.

 

 

Lars Einarsson har tillsammans med Blekinge museum och Kulturcentrum i Ronneby nu sammanställt en utställning som ger inblickar i det hittillsvarande arbetet med vraket. Merparten av de bärgade fynden kommer således att visas upp på Kulturcentrum med början söndag den 28/10 och fram i mars 2013. Tanken är sedan att utställningen i lite annan omfattning kommer att finnas på Blekinge museum under sommaren 2013. Formen för ett eventuellt framtida projekt kring vraket är i nuläget oklar, men någon slags fortsättning är det idag flera som hoppas på…

Mikael Henriksson

http://80.78.212.10/mapp2/pdf/gribshunden%20.pdf

 

Urval av de mindre fynden från Ekövraket. Notera den snidade miniatyrlavetten till höger.

Ekövrakets gångspel.

 

 

Kyrkogårdsundersökning vid Hjortsberga
Under tre veckor i augusti-september har vi arkeologer på Blekinge museum genomfört två spännande förundersökningar vid Hjortsberga medeltida kyrka. En av undersökningarna var förlagd till åkermarken öster om kyrkan, en liten men innehållsrik boplatsundersökning som ni kommer att få läsa om i en kommande blogg. Den andra undersökningen, och föremålet för dagens blogg, är den undersökning som gjordes inne på kyrkogården.

Hjortsberga kyrka är, vad som sägs, Blekinges äldsta kyrka och Johannishusåsens dalgång, där kyrkan ligger, är dessutom en synnerligen fornlämningstät bygd. Hjortsberga var landsting i Blekinge under medeltid, en viktig knutpunkt invid den gamla färdvägen. Vägen passerar norrut mellan kyrkogården och åsen med det stora Hjortsbergagravfältet från yngre järnålder med många stensättningar och resta stenar

Schaktning utanför koret vid långhuset östra vägg.

Inne på kyrkogården skulle långa schakt för VA-ledning och elkabel dras och ett 1,5 meter djupt schakt dessutom tas upp för en septiktank alldeles innanför västra entréöppningen i kyrkogårdsmuren. Det var första gången som kyrkogården undersöktes arkeologiskt och det fanns en spänd förväntan bland oss arkeologer vad som skulle komma. Skulle vi få en glimt av kyrkans allra äldsta historia eller kanske ännu äldre, förhistoriska lämningar? När vi lyfte på jordmassorna för det djupa septiktankschaktet dröjde det inte länge förrän vi hörde det skrapande ljud som uppstår då grävmaskinens skopa stöter på sten. Vi fick ta över med norgehacka och skärslev för att kunna frilägga stenarna helt från jord och rötter. Väl klara kunde vi konstatera att det rör sig om någon form av murfundament, kanske rester av en äldre kyrkogårdsmur. Ett stort stenblock, som placerats uppe på fundamentet, hade form och storlek som de stenar man kan se på det stora järnåldersgravfältet. Kanske har man använt sig av sten från gravfältet när muren skulle byggas? Mot den sandiga schaktbotten framträdde också sotiga stolphålsfärgningar med antydd förhistorisk karaktär.

Stenblocket på kallmur, som låg under jordmassorna innanför västra kyrkogårdsentrén.

Några schaktlängder österut, direkt utanför koret, stötte vi på ytterligare ett gravstensliknande block. Ungefär en halv meter under markytan och i horisontellt läge låg det stora långsmala stenblocket, här omgivet av en grov packning av mindre stenar. En hel del ben från äldre (kristna) skelettgravar låg i de omrörda jordmassorna i anslutning till blocket. Benen plockades upp eftersom elkabeln skulle läggas ner precis här, men de hamnade vid grävningens slut åter i vigd jord inom en annan del av kyrkogården.

Arkeolog Arwo Pajusi rensar i schaktet utanför koret.

Det långsmala stenblocket utanför koret.

Vår fältundersökning började lida mot sitt slut. Många intresserade kyrkogårdsbesökare hade passerat våra schakt liksom några journalister på jakt efter artikelstoff.  Schakten var nu inmätta och dokumenterade med ritningar och foto. Kallmur, stenpackningar och stenblock hade noggrant packats in i skyddande täckväv i schakten för att kunna bevaras för framtiden under jordmassorna. Vi kunde lämna över till entreprenadfirman att göra sitt jobb med kablar och ledningar. För oss väntar inomhusarbetet med undersökningsrapporten. Intresserade kan hålla utkik på museets hemsida där den under hösten kommer att dyka upp för läsning i PDF-format.

Titti Fendin, arkeolog

Domarringar och skogsbruk...

I dagarna avslutar museet en mindre förundersökning av en domarring vid den s.k Vambåsamon ca 8,5 km NV om Karlskrona. Lämningen skadades allvarligt av skogsbruket år  2007. Fastighetsägarens underentreprenör plöjde då rakt igenom stenkretsen, vilket resulterade i att ett par klumpstenar flyttades ur läge, ytterligare några skadades och marken i övrigt blev kraftigt påverkad.

 



Åverkan på domarring. Fotograferat i april 2007.



Domarringen är egentligen två stycken om vardera 7 klumpstenar, men de delar på en sten.  RAÄ  58:1-2 i Förkärla socken har varit registrerad ända sedan 1930-talets slut. Lämningen ligger på en liten platå i en tallskog, som ett slags yttersta utpost till en forntida bygd. Ett par hundra meter i SV riktning vidtar gravmiljöer, sannolikt härrörande från mellersta och äldre järnålder.

RAÄ Förkärla 58:1-2 i framrensat skick. Fotografi mot V.

 

Museets uppdrag har varit att genom en förundersökning göra en skadebedömning och en allmän dokumentation av lämningen, för att därefter återställa den till det skick den var i innan skogsplöjningen utfördes. Arbetet med förundersökningen har utförts av Titti Fendin, Arwo Pajusi och Lars Sternefält. Efter att de dokumenterat skadorna genom fotografering och inmätning, torvade de av hela fornlämningen med utgångspunkt i ett rutnät om 100 enmetersrutor. Efter detta har ytterligare dokumentation gjorts, och på vissa punkter har man slutligen delundersökt vissa sotlager och möjliga anläggningsspår.

 

Klumpsten vinschas tillbaka till dess sannolikt ursprungliga placering.

 

Inga fynd har hittills påträffats i samband med förundersökningen. Jord- och träkolsprover har dock samlats in för vidare bedömning av naturmiljön och datering av själva lämningen. I ett sista skede återställer man nu domarringarna, och sedan avrapporteras arbetet under senhösten/vintern. Av länets alla grovt räknat 50-tal domarringar återfinns en stor majoritet i bygden mellan Ronneby och Karlskrona. Förhoppningsvis kan undersökningen av de två stenkretsarna vid Vambåsamon kasta lite ljus på lämningstypens inordning i den här typen av fornlämningsmiljö i Blekinge.

 

Mikael Henriksson