14 maj 2012

Senneolitisk pilspets


Hittills har fyndmaterialet huvudsakligen varit bränd lera, keramik, slagg och enstaka flintor. Flintmaterialet är också jämförelsevis begränsat, mest avslag. Men idag framkom ett desto roligare flintföremål - nämligen en intakt flathuggen senneolitisk pilspets med en urnupen bas – 25 mm lång och 15 mm bred i basen. Pilspetsen grävdes fram i kulturlagret i kraftledningsgatan.

Som tidigare nämnt på bloggen har vår primära tidsperiod med tanke på fyndmaterialet varit yngre bronsålder till äldre järnålder (ca 700 f. Kr-400 e. Kr), men vi har även hittat äldre spår från stridsyxekulturen (ca 2900-2400 f.Kr.). Den nu funna pilspetsen är något yngre än stridsyxekulturen, den tillhör senneolitikum, slutet på bondestenåldern (2400-1800 f.Kr).

Hälsningar Andreas


10 maj 2012

Några rader från Sofie, från vår arkeologpraktikant:


I dag är min sista dag på utgrävningen. Jag har gjort praktik i tre veckor och det har varit en lärorik tid med varierande uppgifter. I veckan har vi bland annat grävt meterrutor, både fristående och rutor tillhörandes ett rutnät. Rutnätet mättes in med hjälp av totalstaton i början av veckan och de fristående rutorna mättes in allteftersom rensningen av ytan blev avklarad. Ett urval av meterrutorna grävdes för att se om det fanns fynd eller anläggningar i kulturlagret. De fynd vi har hittat är keramik, bränd lera, flinta, kvarts och slagg. 
Jag avslutar detta blogginlägg med att tacka Titti, Arwo, Sandra, Andreas och Lars för en trevlig tid i fält!
/Sofie


3 maj 2012

Keramikfynd!




Nu när vi börjat gräva anläggningar och meterrutor i kulturlagret, börjar det
komma en hel del keramikfynd. Ett urval av dessa skärvor har keramikexperten Torbjörn Brorsson tittat på. Generellt kan sägas att dateringarna på keramiken hör till två perioder. Den ena är stridsyxekultur (2900-2200 f.Kr.) och den andra omfattar perioden sen yngre bronsålder till äldre järnålder (ca 700 f. Kr-400 e. Kr)
Bränd lera förekommer också inom vissa ytor. Detta kan tolkas som rester av
lerklining som täckt flätverkskonstruktioner.
/Arwo Pajusi

26 april 2012

Digital dokumentation


Vid en arkeologisk undersökning dokumenterar vi anläggningar och fynd med text, foto och med digitala mätverktyg. De hjälper oss i vårt arbete med att analysera och förstå den plats vi undersöker. Det är viktigt att dokumentationen är noggrann eftersom när väl anläggningarna är bortgrävda är dokumentationen det som kan berätta något om dem. Med hjälp av digitala mätverktyg (Totalstation eller GPS) går det att lagra information om fyndens placering i det svenska koordinatnätet. Vid vår undersökning använder vi oss av en totalstation. Det som mäts in är anläggningarnas utbredning och fyndens placering i plan och höjd över havet. På så sätt kan vi lättare arbeta med stora mängder grävdata när analyseringsarbetet startar.

Kortfattat kan man beskriva inmätningen så här: En laserstråle skjuts från stationens objektiv till ett spegelprisma, vilket sitter på en separat stång, (se bild). Totalstationen läser då av spegelprismats placering (meter över havet) och lagrar den informationen. För att totalstationen ska veta var punkten finns i landskapet måste den först beräkna sin egen placering med hjälp av särskilda referenspunkter (fixpunkter), vilka utgår från det svenska koordinatnätet. Genom att använda sig av olika mätkoder (beroende på vad som ska mätas ex. en anläggning, ett fynd etc.) kan vi tala om för stationen om det är en punkt, linje eller en polygon (geometrisk figur) som ska mätas in. Informationen förs sedan in digitalt i en databas, och från den kan vi sen ta fram kartor och planer på det som mätts in. Det kan liknas vid ett digitalt karta där en viss mängd information är knuten till varje punkt. Den informationen är till stor hjälp redan under vårt fältarbete, då vi kan få ut översiktsplaner med vilkas hjälp vi kan planera hur och vad som ska grävas. 

Sandra Lundholm, Arkeolog och mätansvarig

Sandra Lundholm mäter in en fixpunkt med prismastång

19 april 2012


Röjningsrösen


Bilderna visar rensning i samband med röjningsrösen/röjningssten

Röjningsrösen är en vanligt förekommande fornlämning som de flesta av oss inte lägger märke till, trots detta är det en mycket spännande typ av lämning som kan ge mycket kunskap om bland annat odling och landskapsutnyttjande. Men vad är egentligen ett röjningsröse? Man kan säga att de utgör en rest efter odling i stenig mark, där besvärlig sten som låg i vägen för plog/åder togs bort och samlades i högar.

Länge ansågs röjningsrösena endast vara en produkt av relativt sentida historisk odling men många av de röjningsrösen som ligger i våra marker är faktiskt uppförda under brons- och järnålder. 
Både inom och i anslutning till vårt undersökningsområde i Vång ligger röjningsrösen eller ansamlingar av röjningssten. I vårt fall är förmodligen röjningsrösena relativt sentida och kan uppkommit så sent som under 1800-talet, då varje extra markyta som kunde brukas för odling var viktig.
Hälsningar Andreas

15 april 2012

Snart dags för handgrävning!
Nu återstår en dags avbaning av matjorden med grävmaskin. Hädanefter blir det handgrävning, men innan vi verkligen kan ge oss i kast med anläggningar som härdar, stolphål och gropar återstår en del upprensning av den schaktade ytan. Det är då vi arkeologer får ta till hackor och spadar och börja grovrensa, ett bitvis rätt tungt men viktigt arbete för att få fram anläggningar och fynd.  Mycket upprensning blir det bland de stora blocken i stenstråken där grävmaskinens skopa  inte kommit åt att ta bort matjorden.  Stenarna friläggs här eftersom de kan ingå i konstruktioner (som exempelvis hus och gravar). 

I kulturlager intill stenstråken har vi redan rensat fram keramik, bränd lera, slagg och flinta av sydvästskånsk typ och mellan två stenar påträffades häromdagen en handfull keramikskärvor av järnålderskaraktär.  Det ser lovande ut med tanke på den fortsatta grävningen.
Hälsningar Titti Fendin, grävningsledare

Keramikskärvor



 

Flintspån

Denna ugn hittades när en mindre förundersökning utfördes vid Västra Vång innan påsk. Det förekom ganska så rikligt med bränd lera samt bitar av östersjökeramik. Ugnen är nu övertäkt, då den var belägen i åkermark. Utgrävning kommer att ske under maj månad. 
Hälsningar Arwo P.