Domarringar och skogsbruk...

I dagarna avslutar museet en mindre förundersökning av en domarring vid den s.k Vambåsamon ca 8,5 km NV om Karlskrona. Lämningen skadades allvarligt av skogsbruket år  2007. Fastighetsägarens underentreprenör plöjde då rakt igenom stenkretsen, vilket resulterade i att ett par klumpstenar flyttades ur läge, ytterligare några skadades och marken i övrigt blev kraftigt påverkad.

 



Åverkan på domarring. Fotograferat i april 2007.



Domarringen är egentligen två stycken om vardera 7 klumpstenar, men de delar på en sten.  RAÄ  58:1-2 i Förkärla socken har varit registrerad ända sedan 1930-talets slut. Lämningen ligger på en liten platå i en tallskog, som ett slags yttersta utpost till en forntida bygd. Ett par hundra meter i SV riktning vidtar gravmiljöer, sannolikt härrörande från mellersta och äldre järnålder.

RAÄ Förkärla 58:1-2 i framrensat skick. Fotografi mot V.

 

Museets uppdrag har varit att genom en förundersökning göra en skadebedömning och en allmän dokumentation av lämningen, för att därefter återställa den till det skick den var i innan skogsplöjningen utfördes. Arbetet med förundersökningen har utförts av Titti Fendin, Arwo Pajusi och Lars Sternefält. Efter att de dokumenterat skadorna genom fotografering och inmätning, torvade de av hela fornlämningen med utgångspunkt i ett rutnät om 100 enmetersrutor. Efter detta har ytterligare dokumentation gjorts, och på vissa punkter har man slutligen delundersökt vissa sotlager och möjliga anläggningsspår.

 

Klumpsten vinschas tillbaka till dess sannolikt ursprungliga placering.

 

Inga fynd har hittills påträffats i samband med förundersökningen. Jord- och träkolsprover har dock samlats in för vidare bedömning av naturmiljön och datering av själva lämningen. I ett sista skede återställer man nu domarringarna, och sedan avrapporteras arbetet under senhösten/vintern. Av länets alla grovt räknat 50-tal domarringar återfinns en stor majoritet i bygden mellan Ronneby och Karlskrona. Förhoppningsvis kan undersökningen av de två stenkretsarna vid Vambåsamon kasta lite ljus på lämningstypens inordning i den här typen av fornlämningsmiljö i Blekinge.

 

Mikael Henriksson

Tillbaka på Lister...

 Arkeologi i Siretorp 1907 (foto i ATA)

 

 

Blekinge museum har påbörjat och kommer att utföra ett antal utgrävningar kring Siretorp och Mörby nu under hösten. Siretorp är känt för rika stenåldersfynd. Utgrävningar började att genomföras 1902 och utfördes vidare under 1920 och 30-talet. Dessa publicerades år 1939 av Axel Bagge.

 

                              

Arkeologi i Siretorp/Mörby 2012. Utredningsschakt och djupschakt.

 

Våra undersökningar föranledes av nedläggning av vatten och avloppsrör. Vi utför sökschakningar med grävmaskin inom utvalda ytor. Ytor där det kommer anläggningar mm går sedan vidare till förundersökning.

 /Arwo Pajusi

Publik arkeologi 2012 och framåt

Det hör inte till vanligheterna att arkeologin vid Blekinge museum hinner ta sig an annat än exploateringsgrävningar. År 2012 har dock sett ett par blygsamma försök till forskningsprojekt rörande järnåldersarkeologi i mellersta och östra Blekinge. Projekten kan ses som nya grepp för att komma vidare med avsomnade frågeställningar, och i kombination med publik arkeologi blir detta förhoppningsvis ett vinnande koncept.

Det första projektet är inriktat på Ekebacksgärdet i Augerums sn, platsen där Oscar Montelius år 1895 undersökte en rik båtgrav från 600-talet e.Kr. Ingen har satt en spade i marken på denna plats sedan Lundaseminariet under Holger Arbman grävde här 1963. Dagens insats handlar om att försöka förstå platsen inte minst genom fördjupade fyndstudier och användande av ny teknik i form av kartering med magnetometer. Förhoppningsvis kommer även nya grävinsatser bli aktuella, kanske redan 2013. Målsättningen blir i sådant fall att genomföra undersökningen tillsammans med lokalboende och en intresserad allmänhet.

Magnetometerundersökning av Ekebacksgärdet

Det andra projektet kan ses som en konsekvens av Karlskrona kommuns nya vattenrening vid Johannishusåsen i Hjortsberga sn. Blekinge museums grävningar har här pågått till och från sedan 2004, och spåren från bygdens järnåldersbyar har med åren blivit alltmer omfattande. I synnerhet vid byn Västra Vång har en lång kontinuitet kunnat beläggas och ett flertal fynd och lämningar tyder på att en regional maktsfär funnits på platsen under järnåldern. Under våren genomfördes provgrävningar på flera punkter i byns närhet. Med hjälp av frivilliga från Blekinge fornminnesförening och Kronobergs arkeologiska förening samt studenter från Södertörns högskola framkom flera, tidigare okända delar av boplatsområdet.

Frivilliga krafter gräver järnåldershus vid Johannishusåsen

Den som i framtiden kan tänka sig att medverka som volontär inom ramen för dessa eller andra projekt tar förslagsvis kontakt med Lars Sternefält på lars.sternefalt@blekingemuseum.se.

 Mikael Henriksson

E22-arkeologins sista suck?

Igår avslutades en mindre komplettering till 2012 års arkeologiska projekt för en ny E22 i västra Blekinge. Under två veckors tid har arkeologerna Tony Björk, Ulf Sandén, Bertil Helgesson och Bo Knarrström arbetat med att rensa fram och dokumentera lämningar på en stenig, flack höjd precis invid den utdikade fornsjön Vesan. Fyndmaterialet utgörs av knappt ett par tusen flintavslag och redskap, och  på goda grunder kan merparten av dessa hänföras till senpaleolitikum.  I synnerhet tidstypiska flintskrapor och ett par s.k. tångepilspetsar bland föremålen gör att en datering till drygt 11000 BP är mycket trolig. Fynden är koncentrerade till ett område kring en stenröjd och närmast fyndtom, cirkelformad yta, så en tolkning av lokalen som tältplats ligger nära till hands. Fortsättning lär följa...

För bilder följ länken!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=105&artikel=5264813

Mikael Henriksson

Senneolitisk pilspets

Hittills har fyndmaterialet huvudsakligen varit bränd lera, keramik, slagg och enstaka flintor. Flintmaterialet är också jämförelsevis begränsat, mest avslag. Men idag framkom ett desto roligare flintföremål - nämligen en intakt flathuggen senneolitisk pilspets med en urnupen bas – 25 mm lång och 15 mm bred i basen. Pilspetsen grävdes fram i kulturlagret i kraftledningsgatan.

Som tidigare nämnt på bloggen har vår primära tidsperiod med tanke på fyndmaterialet varit yngre bronsålder till äldre järnålder (ca 700 f. Kr-400 e. Kr), men vi har även hittat äldre spår från stridsyxekulturen (ca 2900-2400 f.Kr.). Den nu funna pilspetsen är något yngre än stridsyxekulturen, den tillhör senneolitikum, slutet på bondestenåldern (2400-1800 f.Kr).

Hälsningar Andreas

Några rader från Sofie, från vår arkeologpraktikant:

I dag är min sista dag på utgrävningen. Jag har gjort praktik i tre veckor och det har varit en lärorik tid med varierande uppgifter. I veckan har vi bland annat grävt meterrutor, både fristående och rutor tillhörandes ett rutnät. Rutnätet mättes in med hjälp av totalstaton i början av veckan och de fristående rutorna mättes in allteftersom rensningen av ytan blev avklarad. Ett urval av meterrutorna grävdes för att se om det fanns fynd eller anläggningar i kulturlagret. De fynd vi har hittat är keramik, bränd lera, flinta, kvarts och slagg. 

Jag avslutar detta blogginlägg med att tacka Titti, Arwo, Sandra, Andreas och Lars för en trevlig tid i fält!

/Sofie

Keramikfynd!

Nu när vi börjat gräva anläggningar och meterrutor i kulturlagret, börjar det
komma en hel del keramikfynd. Ett urval av dessa skärvor har keramikexperten Torbjörn Brorsson tittat på. Generellt kan sägas att dateringarna på keramiken hör till två perioder. Den ena är stridsyxekultur (2900-2200 f.Kr.) och den andra omfattar perioden sen yngre bronsålder till äldre järnålder (ca 700 f. Kr-400 e. Kr)
Bränd lera förekommer också inom vissa ytor. Detta kan tolkas som rester av
lerklining som täckt flätverkskonstruktioner.
/Arwo Pajusi