17 september 2016

Medeltidens Elleholm

Elleholm vid mitten av 1600-
talet enligt Johannes Meijer
 
Projektet kring 1400-talsvraket efter Gribshunden i Ronneby skärgård lovar mycket inför framtiden. Vid sidan om denna forskning finns dock behov av att lyfta fram andra sidor av medeltiden i Blekinge. Länsmuseet har därför för avsikt att under de kommande fem åren fokusera på ett antal medeltida platser inom länet. Genom samarbeten med högskolor, kommuner och inte minst allmänheten hoppas vi kunna få ny och bättre kunskap om platser och skeden under medeltiden. Precis som i fallet med Gribshunden, blir arkeologin ett viktigt redskap i detta arbete.
Arkeologerna Johan Wallin och Gertie
Ericsson från Kulturen i Lund
 
 
En berättelse som nu väcks till liv är den kring ärkebiskopens stad Elleholm. Denna närmast mytiska plats ligger på en ö i mitten av Mörrumsån. År 1600 gick stadsrättigheterna förlorade, och idag finns mycket lite ovan mark som speglar platsens tidigare utseende och betydelse. Historien innan 1400-talet har hittills varit svårbekräftad, vilket gäller den faktiska staden men också biskopens befästning Sjöborg, som låg på Elleholms nordligaste spets.
 
 
 
Redan under våren 2016 påbörjades det nya arbetet med Elleholm, då som en föreläsningsserie tillsammans med studieförbundet SENSUS. Under en dag i maj grävdes ett flertal sökschakt vid Elleholm av studiecirkeldeltagarna och personal från Blekinge museum. Indikationer på vad som kunde förväntas på olika punkter i området, låg därefter till grund för planeringen av det större fältarbete som utförts under den gångna veckan. Insatsen gjordes denna gång tillsammans med medeltidsarkeologer från Kulturen i Lund, och tack vare assistans från Karlshamns kommun fick vi även möjlighet att använda grävmaskin under fältarbetets gång.


Framrensat parti av Sjöborg


Arbete i den nordligaste vallgraven vid Sjöborg

 
Omkring 130 kvadratmeter rensades fram inom borgområdet. Rester av olika byggnader i form av husgrunder och stenlagda ytor kunde bekräftas, och ett snitt genom en av vallgravarna speglar hur denna varit konstruerad. Bland de insamlade fynden finns bland annat keramikskärvor från 13- och 1400-tal, men preliminärt kanske även enstaka som för oss ner i sent 1200-tal. Otaliga frågor återstår förstås att besvara i det kommande forskningsarbetet, men ett första steg har nu tagits mot upprättandet av en källkritiskt korrekt bild av Sjöborg. Huruvida ytterligare fältarbeten i Elleholm kan bli aktuella under kommande år går inte att säga definitivt i nuläget. Avrapportering av årets insatser beräknas vara färdig omkring årsskiftet 2016/2017.
Mikael Henriksson
 

8 augusti 2016

Kalleberga våren 2016


Den historieintresserade allmänheten är emellanåt till stor hjälp för den utövande arkeologin. Tips om fyndplatser, okända fornlämningar, skadade miljöer eller rent av pågående plundringar är ovärderliga i kampen för en lyckad kulturmiljövård. Ibland leder tipsen från allmänheten till att ”polletten trillar ner” för oss arkeologer, men vid andra tillfällen förbryllas vi av en upptäckt eller ett påstående.
Under tidig vår 2016 kontaktades Blekinge museum av en privatperson som hittat ett silvermynt på en äng i Kalleberga, norr om Ronneby. Upphittaren förmodade att det rörde sig om ett fornfynd, och valde därför att lämna över det till museet och Länsstyrelsen, för att få en sakkunnig bedömning av fyndet. Efter museets kontakt med en myntexpert, en s.k. numismatiker, framgick att myntet, en s.k. drachm, kunde dateras till 400-talet e.Kr samt att det härrörde från det Sasanidiska perserriket.
 
Myntet uppvisar på ena sidan ett med en överdådig huvudbonad beklätt kungaporträtt i profil. Den avbildade personen ifråga är kung Peroz, som härskade i Perserriket mellan 457-484 e.Kr. Den andra sidan skildrar viktiga element ur den forniranska religionen med himlafenomen och väktare samt ett pelarliknande altare i myntbildens mitt. Högst upp på detta kan man se Zoroastrismens heliga eld brinna.
 
 
Myntet som sådant är inte ovanligt, inte ens som fynd i Sverige. Dess fina skick gjorde det dock närmast unikt på våra breddgrader, varför den eventuella kopplingen till fyndplatsen blev viktig att fastställa. Gravar på ett närliggande gravfält (RAÄ Ronneby 201) kunde mycket väl vara samtida med myntet, som då kanske kunde ha en koppling till aktiviteter i Kalleberga under järnåldern. För att fastslå hur det låg till med fyndplatsen beslutade Länsstyrelsen att Blekinge museum skulle metalldetektera ett större markområde i dess närhet. Efter att detta gjorts systematiskt, framgick att inga ytterligare mynt eller andra uppenbart samtida fynd fanns i ängsmarken. Inte heller verkade några igenlagda grävspår tyda på att olaglig metalldetektering nyligen pågått på platsen, och att myntet kunde ha framkommit från en sådan. Istället tyder resultatet av den arkeologiska undersökningen på att myntet hamnat på ängen av en ren slump. Här löper idag en gång- och cykelstig, och det var vid sidan av denna som fyndet gjordes. Kanske har det tappats av en förbipasserande eller planterats av någon som ville gäcka oss andra. Myntets skick och vad det lovade om platsen var denna gång helt enkelt lite för bra för att vara sant...
Metalldetektering i Kalleberga, våren 2016.
Upphittaren av myntet gjorde med facit i hand dock helt rätt i att vända sig till museet och Länsstyrelsen med sina frågor, och vid ett annat tillfälle kanske det är just ett sådant härtips från allmänheten som leder till nästa stora, arkeologiska upptäckt i Blekinge. Ärendet kring myntet har nu hamnat på Riksantikvarieämbetets bord. Där kommer man slutligen att ta beslut om huruvida myntet skall återlämnas till upphittaren eller lösas in av staten. Ytterligare upplysningar om den utförda undersökningen står att finna i Blekinge museums rapport 2016:13 i rapportarkivet på museets hemsida.
 
/Mikael Henriksson