Kalleberga våren 2016



Den historieintresserade allmänheten är emellanåt till stor hjälp för den utövande arkeologin. Tips om fyndplatser, okända fornlämningar, skadade miljöer eller rent av pågående plundringar är ovärderliga i kampen för en lyckad kulturmiljövård. Ibland leder tipsen från allmänheten till att ”polletten trillar ner” för oss arkeologer, men vid andra tillfällen förbryllas vi av en upptäckt eller ett påstående.

Under tidig vår 2016 kontaktades Blekinge museum av en privatperson som hittat ett silvermynt på en äng i Kalleberga, norr om Ronneby. Upphittaren förmodade att det rörde sig om ett fornfynd, och valde därför att lämna över det till museet och Länsstyrelsen, för att få en sakkunnig bedömning av fyndet. Efter museets kontakt med en myntexpert, en s.k. numismatiker, framgick att myntet, en s.k. drachm, kunde dateras till 400-talet e.Kr samt att det härrörde från det Sasanidiska perserriket.

 

Myntet uppvisar på ena sidan ett med en överdådig huvudbonad beklätt kungaporträtt i profil. Den avbildade personen ifråga är kung Peroz, som härskade i Perserriket mellan 457-484 e.Kr. Den andra sidan skildrar viktiga element ur den forniranska religionen med himlafenomen och väktare samt ett pelarliknande altare i myntbildens mitt. Högst upp på detta kan man se Zoroastrismens heliga eld brinna.

 

 

Myntet som sådant är inte ovanligt, inte ens som fynd i Sverige. Dess fina skick gjorde det dock närmast unikt på våra breddgrader, varför den eventuella kopplingen till fyndplatsen blev viktig att fastställa. Gravar på ett närliggande gravfält (RAÄ Ronneby 201) kunde mycket väl vara samtida med myntet, som då kanske kunde ha en koppling till aktiviteter i Kalleberga under järnåldern. För att fastslå hur det låg till med fyndplatsen beslutade Länsstyrelsen att Blekinge museum skulle metalldetektera ett större markområde i dess närhet. Efter att detta gjorts systematiskt, framgick att inga ytterligare mynt eller andra uppenbart samtida fynd fanns i ängsmarken. Inte heller verkade några igenlagda grävspår tyda på att olaglig metalldetektering nyligen pågått på platsen, och att myntet kunde ha framkommit från en sådan. Istället tyder resultatet av den arkeologiska undersökningen på att myntet hamnat på ängen av en ren slump. Här löper idag en gång- och cykelstig, och det var vid sidan av denna som fyndet gjordes. Kanske har det tappats av en förbipasserande eller planterats av någon som ville gäcka oss andra. Myntets skick och vad det lovade om platsen var denna gång helt enkelt lite för bra för att vara sant...

Metalldetektering i Kalleberga, våren 2016.

Upphittaren av myntet gjorde med facit i hand dock helt rätt i att vända sig till museet och Länsstyrelsen med sina frågor, och vid ett annat tillfälle kanske det är just ett sådant härtips från allmänheten som leder till nästa stora, arkeologiska upptäckt i Blekinge. Ärendet kring myntet har nu hamnat på Riksantikvarieämbetets bord. Där kommer man slutligen att ta beslut om huruvida myntet skall återlämnas till upphittaren eller lösas in av staten. Ytterligare upplysningar om den utförda undersökningen står att finna i Blekinge museums rapport 2016:13 i rapportarkivet på museets hemsida.

 

/Mikael Henriksson