Kyrkogårdsundersökning vid Hjortsberga
Under tre veckor i augusti-september har vi arkeologer på Blekinge museum genomfört två spännande förundersökningar vid Hjortsberga medeltida kyrka. En av undersökningarna var förlagd till åkermarken öster om kyrkan, en liten men innehållsrik boplatsundersökning som ni kommer att få läsa om i en kommande blogg. Den andra undersökningen, och föremålet för dagens blogg, är den undersökning som gjordes inne på kyrkogården.

Hjortsberga kyrka är, vad som sägs, Blekinges äldsta kyrka och Johannishusåsens dalgång, där kyrkan ligger, är dessutom en synnerligen fornlämningstät bygd. Hjortsberga var landsting i Blekinge under medeltid, en viktig knutpunkt invid den gamla färdvägen. Vägen passerar norrut mellan kyrkogården och åsen med det stora Hjortsbergagravfältet från yngre järnålder med många stensättningar och resta stenar

Schaktning utanför koret vid långhuset östra vägg.

Inne på kyrkogården skulle långa schakt för VA-ledning och elkabel dras och ett 1,5 meter djupt schakt dessutom tas upp för en septiktank alldeles innanför västra entréöppningen i kyrkogårdsmuren. Det var första gången som kyrkogården undersöktes arkeologiskt och det fanns en spänd förväntan bland oss arkeologer vad som skulle komma. Skulle vi få en glimt av kyrkans allra äldsta historia eller kanske ännu äldre, förhistoriska lämningar? När vi lyfte på jordmassorna för det djupa septiktankschaktet dröjde det inte länge förrän vi hörde det skrapande ljud som uppstår då grävmaskinens skopa stöter på sten. Vi fick ta över med norgehacka och skärslev för att kunna frilägga stenarna helt från jord och rötter. Väl klara kunde vi konstatera att det rör sig om någon form av murfundament, kanske rester av en äldre kyrkogårdsmur. Ett stort stenblock, som placerats uppe på fundamentet, hade form och storlek som de stenar man kan se på det stora järnåldersgravfältet. Kanske har man använt sig av sten från gravfältet när muren skulle byggas? Mot den sandiga schaktbotten framträdde också sotiga stolphålsfärgningar med antydd förhistorisk karaktär.

Stenblocket på kallmur, som låg under jordmassorna innanför västra kyrkogårdsentrén.

Några schaktlängder österut, direkt utanför koret, stötte vi på ytterligare ett gravstensliknande block. Ungefär en halv meter under markytan och i horisontellt läge låg det stora långsmala stenblocket, här omgivet av en grov packning av mindre stenar. En hel del ben från äldre (kristna) skelettgravar låg i de omrörda jordmassorna i anslutning till blocket. Benen plockades upp eftersom elkabeln skulle läggas ner precis här, men de hamnade vid grävningens slut åter i vigd jord inom en annan del av kyrkogården.

Arkeolog Arwo Pajusi rensar i schaktet utanför koret.

Det långsmala stenblocket utanför koret.

Vår fältundersökning började lida mot sitt slut. Många intresserade kyrkogårdsbesökare hade passerat våra schakt liksom några journalister på jakt efter artikelstoff.  Schakten var nu inmätta och dokumenterade med ritningar och foto. Kallmur, stenpackningar och stenblock hade noggrant packats in i skyddande täckväv i schakten för att kunna bevaras för framtiden under jordmassorna. Vi kunde lämna över till entreprenadfirman att göra sitt jobb med kablar och ledningar. För oss väntar inomhusarbetet med undersökningsrapporten. Intresserade kan hålla utkik på museets hemsida där den under hösten kommer att dyka upp för läsning i PDF-format.

Titti Fendin, arkeolog