Digital dokumentation

Vid en arkeologisk undersökning dokumenterar vi anläggningar och fynd med text, foto och med digitala mätverktyg. De hjälper oss i vårt arbete med att analysera och förstå den plats vi undersöker. Det är viktigt att dokumentationen är noggrann eftersom när väl anläggningarna är bortgrävda är dokumentationen det som kan berätta något om dem. Med hjälp av digitala mätverktyg (Totalstation eller GPS) går det att lagra information om fyndens placering i det svenska koordinatnätet. Vid vår undersökning använder vi oss av en totalstation. Det som mäts in är anläggningarnas utbredning och fyndens placering i plan och höjd över havet. På så sätt kan vi lättare arbeta med stora mängder grävdata när analyseringsarbetet startar.

Kortfattat kan man beskriva inmätningen så här: En laserstråle skjuts från stationens objektiv till ett spegelprisma, vilket sitter på en separat stång, (se bild). Totalstationen läser då av spegelprismats placering (meter över havet) och lagrar den informationen. För att totalstationen ska veta var punkten finns i landskapet måste den först beräkna sin egen placering med hjälp av särskilda referenspunkter (fixpunkter), vilka utgår från det svenska koordinatnätet. Genom att använda sig av olika mätkoder (beroende på vad som ska mätas ex. en anläggning, ett fynd etc.) kan vi tala om för stationen om det är en punkt, linje eller en polygon (geometrisk figur) som ska mätas in. Informationen förs sedan in digitalt i en databas, och från den kan vi sen ta fram kartor och planer på det som mätts in. Det kan liknas vid ett digitalt karta där en viss mängd information är knuten till varje punkt. Den informationen är till stor hjälp redan under vårt fältarbete, då vi kan få ut översiktsplaner med vilkas hjälp vi kan planera hur och vad som ska grävas. 

Sandra Lundholm, Arkeolog och mätansvarig

Sandra Lundholm mäter in en fixpunkt med prismastång